För en svensk som nu fruktar att vårt Östasiatiska museum kan komma att slaktas av krass sparvilja, är ett besök på Koreas nationalmuseum i huvudstaden Seoul som en dröm; gigantiskt i proportionerna, invändigt vacker ljus marmor i tak, väggar och golv. Muséet har generösa besökstider, är alltid gratis, har en välutrustad museishop och flera bra matställen. I den höga mittgången tronar den närmare 20 meter höga stenpagoden från Gyeongcheonsa från 1300-talet.
I ett 20-tal salar visas Koreas utveckling från paleolitisk tid, via de olika dynastierna fram till nutid. Salar för muslimsk konst, buddhor, metallföremål och för länder som Indien och Kina visar genomgående upp föremål av hög klass. Mitt i detta ett generande litet rum för Japansk konst som är ett uttryck för den olust för Japan som ännu råder i landet.
Jämför man Koreas keramiska konst med grannländerna Kina och Japans produktion, slås man lätt av avsaknaden av färg. Olika nyanser av grått är genomgående för koreansk keramik.
Kungagraven i Gongju
Korea är ett såväl till ytan som till befolkningen ett relativt litet land som inte har haft lika goda möjlighet att dokumentera utvecklingen i landet som t.ex. Kina och Japan.
En arkeologisk sensation inträffade i staden Gongju 1971 då man överraskande fann en kungagrav och så småningom hittade 6 olika gravar. Platsen påminner starkt om Uppsala och deras välkända Kungshögar. Huvudgraven tillhör Kung Muryeong som var verksam för 1500 år sedan. Graven var helt bevarad, huvudsakligen för att kullen jämnats ut när graven invigts.
Man kan krypande eller dubbelvikt ta sig in i graven där det särskilt värdefulla, främst guldföremål förts till ett i närheten liggande museum som är en filial till Nationalmuséet. Kvar finns gråa kärl med likartad form.
Bosse Nilsson, OCS Stockholm
Lämna ett svar