1963 tog mina föräldrar mig till Östasiatiska Muséet i Stockholm. Där pågick en utställning om blåvitt mingporslin och jag blev fast. Jag köpte min första egna swatowtallrik för 800 kr 1966 när jag tog studenten. Jag köpte min största Wanlitallrik 1968 när jag var klar på universitetet och skulle börja jobba. Jag besökte auktioner och for till London och Amsterdam. För mig var Ming detsamma som Wanli (kejsare åren 1572-1620) och porslinet kom till Europa med holländarnas carackfartyg. Äldre föremål fanns bara på museum och om något var till salu så kostade det alldeles för mycket för min budget.
På 90-talet kom internet och snart kunde jag studera hemsidorna hos antikhandlare i länder som Filippinerna och Indonesien. Där fanns mingföremål av helt andra slag än i Europa. ”Minyao”, s.k. folkvaror gjorda i privata ugnar, en del skeva, med bränningsdefekter, stötta, spruckna eller sjöfynd men en del underbara och till rimliga priser. Genom att lära mig mönster och utseenden på gods till salu i Asien, kunde jag också i Kina hitta ett och annat bra föremål från Ming före Wanli. Gradvis kom jag att bli alltmer förtjust i riktigt tidig Ming, helst före 1450. 1500-talet blev allt mindre intressant.
Skålar med fritt och enkelt målade moln och stiliserade krysantemum fanns huvudsakligt på föremål före 1450, kaurisnäckor och vattenväxter var populära under Chenghua ca 25 år senare. Ytterligare 25 år framåt, runt 1500 kommer bikupsmönster och ryttare på häst. Från Interegnum (1436-1464) t.o.m. Zhengde (1505-1521) är fohundar ett populärt motiv på folkvaror. 1550 dominerar figurer i mörk kobolt och runt 1600 har vi sandiga swatowvaror och brätten med fältindelade daoistiska heliga föremål.
Utvecklingsfaser i måleriet och vanliga symboler
Det kanske enklaste sättet att bedöma när under mingdynastin ett visst föremål är tillverkat är att titta på målningstekniken:
- Brush strokes, rättuppstående pensel, ett fritt målningssätt från Yuan, före 1450
- Calligraphic strokes, tunna linjer, ofta konturlinjer, kommer till under senare delen av interregnum på 1460-talet
- Pigmental wash, vattnig färg fyller en yta, startar under Chenghua, 1465-87
- Waterdrop, introduceras under sen Wanli
Den mest markanta skillnaden på porslin före år 1500 från senare mingporlin är att det yngre poslinet t ex från Wanli, har tydliga kantlinjer och där den inringade ytan fylls med ljusare blå färg. På tidig ming används inga kantlinjer alls men på ming från 1450 kan konturlinjer finnas, fast fina och inte iögonenfallande. Runt år 1500 är konturlinjer standard.
Användningen av symboler är ju traditionellt förekommande i hela kinesiska konsthistorien. Vanliga saker från Ming är:
- Objekt som persikan, pinjeträdet och tranan symboliserande långt liv, änder i en damm trohet och långt äktenskap, pioner och rådjur är symboler för rikedom och ära
- Ljudmässiga likheter. Tecknet för fladdermöss uttalas som ”fu”, lycka och blir till en lyckosymbol vanlig c:a 1430-1500. Fladdermöss vanligt främst under 1800-talet.
- Religiösa symboler, kaurisnäckan för spridande av buddhism är vanlig 1430-1500., lotusen för andlig renhet, guldfisk för lycka och fertilitet vanlig 1405-30, hjulet för buddhas lära och den ändlösa knuten för hans vishet är typiska 1480-1520.
- Kombinationer och objekt och uttalslikhet
Hongwu 1368-1398
Hongwu stammade från enkla förhållanden. När svälten drabbade Kina lämnades han in på ett kloster. Gick från icke läskunnig till att få breda kunskaper. Anslöt sig till Röda Turbanerna i Nanjing och visade sig vara utomordentlig administratör och framstående krigsherre i söder. Införlivade de norra delarna av Kina och utropade Mingdynastin. Ful som stryk, med stort underbett och ett familjenamn som uttalas som ordet för gris.
Rustar upp utbildning och statsförvaltning, skaffar professionella ämbetsmän och sänder ut söner som uppsyningsmän i olika regioner. Det minskar risken att mördas av släkten. Hård kontroll över porslinstillverkningen, mycket få om några privata ugnar. Import av kobolt förbjudes. Under Yuan hade nästan allt kejserligt porslin baserats på mörkblåare importerad cobolt och den egna färgen, vanligen ljusare och gråare hade främst gått till privata ugnar.
Hongwu förbjuder kejsare, helgon, drakar, fenix, kilin, på porslinet och det blir blomster- och bladslingor som dominerar på porslinet, främst krysantemum, pioner och frukter, inte minst persikor. Bland föremålen som ej görs för hovet dominerar molnformationer, vilket fortsätter också under Yongle. Tecknen för fu (lycka) och shou (långt liv) är vanligt förekommande under tidig ming och en del buddhistiska symboler används. En hel del arbete görs med rött, koppar, en ersättning för den knappa tillgången på coboltblått. Svårigheterna med den blå färgen gör att många föremål misslyckas, färgen rinner eller blir missfärgad, slår över i svart eller brister. När Hongwu dör förväntar sig alla att den fjärde sonen Yongle ska ta över, men en ung sonson Jianwen väljs till efterträdare. Det finns mycket få föremål som tydligt kan hänföras till Jianwen, som dödas och försvinner 1403.
Yongle (1404-24)
Yongle, allmänt sedd som kejsarens baneman arbetar mycket hårt på att försöka få bort alla spår av att Jianwen över huvud taget existerat. Flyttar huvudstaden norrut till Beijing norra huvudstaden) från Nanjing (södra huvudstaden). Beijing var förvisso redan en viktig stad och kallades Dadu under Yuan. Från Beijing hade kejsaren kontroll över muren och den oro som skapades av flera olika folkstammar
Fortfarande förekommer inga kejsarmärken under porslinsföremålen. Yongle tillåter dock import av blåfärg och tar färg också från nya länder. Detta är under den tid då Kina nyfiket undersöker världen med flottor som besöker både afrika och arabvärlden. Yongle är en av de allra största kejsarna i Kinas historia
Målningen följer i princip i samma mönster som under Hongwu, men i de kejserliga fabrikerna i Jingdezhen görs serier av samma fat och man kopierar sig själv. Måleriet minskar i frihetsgrad och vågmönstren i kanterna på porslinsfat blir mindre vitala.
Xuande (1426-35)
Xuande, sonson till Yongle tar över efter att Yongles feta och sjuka son Hongxi dör efter att inte ha styrt ens ett år. Han är en lysande härskare och stöds av både administrationen och befolkningen. Han ogillar dödsstraff. Under Xuande börjar det kejserliga porslinet märkas med kejsarens tecken, oftast i en rad med 6 tecken.
Xuande är till skillnad från farfar inte så intresserad av omvärlden. Havsfärderna får ett abrupt slut. Porslinet är av ypperlig kvalitet och man gör mer än tidigare. I regel används mörkblå färg och svarta fläckar finns i regel på föremål från hans kejsartid. Han är en av de mest konstintresserade kejsare som funnits och är själv en duktig målare som ibland signerade sina verk med ”lekfullt målad av den kejserliga penseln”.
Zhengtong (1436-49)
Zhentong blev kejsare vid 8 års ålder. Änkedrottningen var i praktiken regent under hans uppväxt. Han var välutbildad, men kunde ingenting om krigföring. Under Zhengtong förbjuds många färgade glacyrer som gult, purpur och rött. Målnings-tekniken är på folkvaror fortfarande ofta charmig och fri. Under denna tid börjar mänskliga figurer förekomma, bland annat människor vars tygband och hår är utsatta för blåst, s.k. ”windswept”. Den buddhistiska symbolen ”vajran” som visar styrkan i den buddhistiska läran blir allt vanligare efter Yongle och används genom resten av 1400-talet, ofta i botten av en skål.
Interregnum (1450-1465)
Under en räd i norr1449 tillfångatas kejsaren Zhengtong av mogolerna och hölls i fångenskap i avvaktan på en stor lösen. Kineserna svarade taktiskt med att mena att Zhengtong varit en dålig kejsare som man inte vill betala något för att få tillbaka. Man utnämnde istället Jingtai, kejsarens yngre broder till härskare. Zhengtong släpps så småningom, satt en tid som fånge hos sin yngre bror, innan han kunde återta kejsarämbetet, men denna gång under ett nytt namn Tianshun. Brodern fick inte begravas på den plats norr om Beijing där de andra (utom Hongwu) vilar.
Under interregnum är det en låg aktivitet i den kejserliga produktionen, men det dyker upp flera privata ugnar. Kvalitén är inte så hög, men Kilin blir mycket vanlig i spegeln på fat och brättet är ofta vågigt. I slutet av Tianshun börjar pigmental wash, ljus vattnig färg målas över ytor som avgränsats med calligraphical strokes.
Chenghua (1465-87)
Chenghua satt fängslad medan fadern var tillfångatagen. Han var vek och medgörlig, stammade svårt och hade mycket svårt att hitta kärlek. Modern och en konkubin som hette Guifei var styrande. Under Chenghua återkommer genom dessa kvinnor ordning och reda i landet och den kejserliga tillverkningen når sin kanske allra högsta kvalitativa punkt. Liten kvantitet men superkvalitet. Det finns mycket få kejserliga föremål kvar och östasiatiska är närmast unikt med att ha 3 föremål deponerade (ej ägda). De enda saker med hov-anknytning som någon gång säljs är polycroma små äggkoppar eller restaurerade fat.
Vid denna tid uppstår betydligt fler privata ugnar också längst kusten, t.ex i Fujian. Mycket vackra föremål i ljus silvrig cobolt finns och mönstret ”water plant pattern” blir vanligt förekommande och dröjer sig kvar på minyao-varor under Hongzhi. Insidans botten kan ha en kaurisnäcka och vattenväxterna drar sig upp mot skålens rand. Det här är dels ett uttryck för buddhistisk renhet vilket tilltalade kejsaren och frihet från korruption. ”Moralen strävar uppåt”. Under Chenghua kommer också föremål med indiska/tibetanska sanskrit-tecken. Ett annat kännetecken för Chenghua är att fotringen i regel är aningen högre än tidigare.
Den byteshandel som förekommit mellan Kina och länder som Filippinerna och Indonesien växer till sig och här kan man hitta äldre kinesiskt exportporslin av en helt annan typ än den som senare kommer till Europa med ”karackerna”.
Hongzhi (1488-1505)
Under denna tid runt sekelskiftet sker en väsentlig skillnad i hur man målar. Kantlinjerna får en allt större betydelse under 1500-talet och i början av perioden tvättas de olika ytorna med täckfärg.
Dekor som Kilin, kommer tillbaka nu 50 år senare. Hongzhi har en stark förkärlek för den gula färgen i och i kejserlig produktion är gula tallrikar, eller gula och blåa, bland det bästa som görs. Hongzhi är den ende monogama kejsare som styrt Kina genom alla tider. Kejsarinnan födde 5 barn, 2 pojkar och 3 flickor. Hon kom från en lokal stam i södra Kina. Hongzhi kunde aldrig finna hennes släkt, men byggde monument i hennes födelsetrakt. Som regent var han mycket Konfuciustrogen. Han avskedade en stor mängd ämbetsmän, inte minst eunucker, som köpt sig ämbeten, ofta som präster.
Zhengde (1505-1521)
Med Zhende skiftade Kina från lysande eller duktiga mingkejsare till dåliga eller usla. Zhengde var lat och lättjefull, helt ointresserad av samhällsfrågor och handel och förvandlade sitt palats till en plats för udda artister. Jaga, gärna med pilbåge var en vanlig syssla. Ibland smet han ut ur palatset och festade om på stadens krogar och bordeller.
Under Zhengde finns en hel del exportporslin med ljusa färgblaffor innanför tydliga gränslinjer. Kvalitén har påbörjat sin väg utför och kvantiteten exportporslin växer. På folkvaror är ofta föremålen dekorerade över hela ytan. Under Zhengde finns ett starkt intresse för det muslimska och exporten av porslin med tibetanska och arabiska tecken är vanlig. Fat är välfyllda av dekor, ofta överdekorerade. Galopperande hästar och hästar med ryttare är ett vanligt motiv på det folkliga porslinet under de första två decennierna på 1500-talet.
Jiajing och Longqing (1522-72)
Zhengde fick inga söner så Jiajing stammar från en av Hongzhis yngre bröder och adopterades som pojke av Zhengde. Han blev Daoist och lade ner massor av tid och pengar att via elexir och pärlor söka evigt liv och var mer intresserad av den andliga världen en av vanliga. Landets ekonomi och ställning försämrades.
Under Jiajing fattas det fatala beslutet om att åter påbörja murbygge, inte minst i de östra delarna nära Beijing. Ekonomin blev mycket dålig. Men porlinsproduktionen och exporten ökar kraftigt. Porslinet av kejserligt slag har ofta en dekor med mörkt, vackert blå kobolt. Stilen är en föregångare till Wanli, men utan fältindelning och Daoistiska symboler. Blåfärgen får ibland en lila vacker ton, och ett motiv med pojkar som har stora, fyrkantiga huvuden – ”tusen pojkar” kan då och då dyka upp på kvalitetsauktioner, liksom stora kiliner. Två motställda fenixfågar med utdragen stjärt är ofta förekommande och föremålen är i regel spartsamt dekorerade. Jiajing sålde ut de kejserliga ugnarna och alltfler produktions-anläggningar etableras för export, av praktiska skäl inte minst längs kusten.
Longqing, vars regim bara varade i 5 år, har ingen egen konstnärlig profil men det förekommer periodmärken även på lite bättre folkvaror. Högklassiga föremål från Jiajing når klart högre i pris än den senare Wanli.
Wanli (1573-1619)
En av de sämsta kejsare Kina någonsin haft och samtidigt den kejsare som regerade längst sedan en tidig Han-kejsare. Mest begiven på vin och kvinnor. Slutade att agera och utnämnde och sammankallade inte ministrar och rådgivare på årtionden. Administration och skatteintäkter eroderade och regimen gick mot sitt slut.
Detta trots att landet gynnades av att nytt utsäde i form av majs, sötpotatis och jordnötter togs in från Amerika. Befolkningen ökade snabbt och slapp svälta. Samtidigt var det full fart på produktion och export av porslin och inte minst genom att carackerna fraktade ”blåvitt guld” till Holland och Portugal i Europa. Mängder av bruksföremål skeppas till andra länder i Asien, t ex Filippinerna och Indonesien som fortfarande har tillgång på hyfsade vardagsvaror.
Inflödet till Europa är enormt och mingporslin blir ett synonymt begrepp med porslin tillverkat i ugnar nära kusten t.ex. i Fujian eller Swatow. Tillgången till god lera blir alltmer problematisk. De stora faten ser inbjudande ut på framsidan, men är grusiga och sandiga på baksidan.
I slutet av Wanlis regeringsperiod övergår fyllningen av ytor till vattendroppsteknik som ger ett jämnare resultat än den tidigare tvättekniken. Från c:a år 1600 tillverkas en typ av föremål från Zhangzhou (Swatow) i en fri, vild stil påminnande om mycket tidig Ming, om än sämre gjort och med sandiga baksidor. Det är för mig en personlig favorit från sen Ming till ännu rimliga priser.
Tianqi och Chongzhen (1621-43)
Svaga regenter under en period av oro och med en känsla av att snart kommer fienden – som så många gånger förr – från norr.
Varor kom till Europa, men inte alls så mycket som under Wanli. Få högklassiga föremål finns och under Tianqi är många föremål, såsom fat, stilmässigt gjorde för den japanska marknaden. Enkla och repetitiva bilder med få detaljer, landskap, metare etc.
Under Chongzhen går stilen alltmer mot transition och det finns en del urnor som är ganska vackra. Blåfärgen är ofta dämpad och ljust silvrig.
Det finns relativt mycket enkla risskålar med enkel, massfabricerad dekor.
Stora kostnader för muren norr om Beijing knäckte tillsammans med Wanlis lättja mingdynastin. Om vad gjorde en mur för nytta då en general lät sig mutas och öppnade portarna för den manchuiska fienden. Under tiden vandrade Chongzhen-kejsaren med trötta steg bakvägen från förbjudna staden, upp på kolberget och hängde sig i ett träd som man anser fortfarande finns kvar.
2026-06-17, Bosse Nilsson OCS Stockholm
Lämna ett svar